Återupptäck din inre konstnär

När vi är barn har vi en enorm kreativ frihet. Vi sjunger utan att bry oss om hur det låter eller om texten blir lite fel. Kanske hittar vi på egna sånger som en del i leken. Med kritor, vattenfärger, modellera, saxar, klister och papper skapar vi de mest fantasifulla konstverk. Produktiviteten kan vara hög.

Huvudfoting

Jag minns hur mina föräldrars garderobsvägg var täckt med teckningar gjorda av mig och min bror. Till alla högtider gjordes det dekorationer som sattes fram under hela min uppväxt. Vi tänker inte – jag kan inte, det blir fel eller fult och begränsar oss inte genom att jämföra oss med andra. Nej, som barn är vi alla fria skapare med förmågan att uttrycka vårt inre. Sen plötsligt händer det.

Vi kan inte längre eller rättare sagt vi vågar inte längre. Med kritiska ögon och hårda inre domare dömer vi ut oss själva utan att försöka. Vi börjar kika på vad andra kan och gör. Och i jämförelsen bleknar vi och förminskar vår kreativitet. Det handlar inte om att alla kan bli stora konstnärer, tavelmålare, författare, poeter eller artister. För det krävs det talang och träning. Men att tillåta sig att uttrycka sig med färger, ord och form borde vara en självklarhet. Vi behöver inte visa det för någon och heller inte sträva efter att kunna ta betalt för våra konstverk. Snarare handlar det om att våga skapa och släppa loss den inre kreativa kraften som de flesta av oss trots allt besitter.

Foto: Kara Harms

Jag har bestämt mig för att trotsa Jante och väcka min kreativa sida till liv igen. Den har alltid funnits där men jag har aldrig tillåtit den att ta plats. Eftersom jag känt mig som konstens motsvarighet till en dyslektiker. Jag kan skapa i mitt inre och se framför mig de mest makalösa konstverken. Men på vägen från hjärnan och ut till handen händer något. Dessutom har åren jag levt med känslan av att inte kunna satt sina spår. Det är frustrerande att sitta där med penseln och vilja men inte kunna. Därför har jag nu släppt alla prestationskrav och dyker ner i färglådan med lekfullhet istället. Jag blandar färger och låter penslarna leka på pappret. Oftast blir det abstrakta företeelser och känsloyttringar, för det är det som funkar bäst. Det är verkligen mentalträning att inte falla in i kritikerrollen.

På det här sättet har jag återupptäckt skapandets konst och blivit lite mer av det barn jag en gång var. Kanske kommer jag en dag kunna visa mina verk. Än så länge känns det som en tillräcklig utmaning att låta de hänga i vårt hobbyrum.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s